Min pappa kom från Kalmar en liten by utanför stan.
Han bodde nedanför berget innan dom byggde bron.
Sen flytta han till Gävle och skaffa oss ett radhus
med mysig källare
Och på vägen till jobbet gick han förbi alla villor
och tänkte hit ska vi flytta sen.
Men sen kom aldrig och så blev han 63
slutade jobba jag hade flyttat då.
Nu bor jag i en lägenhet och tittar efter större.
Det vore skönt att ha ett sovrum till.
Jag kan cykla till jobbet det tar bara en kvart
så man vill inte flytta för långt åt fel håll nu.
Och jag minns inte längre hur min pappas röst lät
eller om de han tänkte är de jag tänker på.
Och jag vet inte längre om det är saken att jag själv har kommit på
eller om jag hört det av nån som pratar högre än jag.
Men nån har sagt att vi har så många år kvar,
låt dom börja nu, ja låt dom börja nu.
Ja nån har sagt att vi har så många år kvar,
låt dom börja nu, ja låt dom börja nu.
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
5 kommentarer:
I don't understand a word.
BUT I knew your blogless life wouldn't last long. =)
Det går ikke ann å IKKE bli glad i de svenskene :)
vel
hehe.. vi vet du liker de elisabeth, vi vet det!
ahh.. jeg vil hente fram gitaren min igjen :)
Legg inn en kommentar